Kristina Rundcrantz 97007, pp. 59. Dept. of Spatial Planning and Civil Engineering, 1997.
Vatten är vårt viktigaste livsmedel. Runtom i världen är rent vatten oftast en bristvara. I Sverige har vi relativt gott om vatten men även här börjar vatten alltmer betraktas som en värdefull resurs, då allt fler kommuner har fått problem med kvantitet såväl som kvalitet. Samhället har sällan beaktat vattnets värde och vatten har inte fått den tyngd det borde ha i den kommunala fysiska planeringen. I Sverige lyder vattenfrågorna under flera olika lagar vilket innebär att ansvaret för vattnet är uppsplittrat. Detta innebär att det är svårt att skydda grundvattenresurser från de hot som finns. I den fysiska planeringen finns möjligheter att klargöra och lyfta fram de resurser och hotbilder som finns. Genom en redovisning av befintliga förhållanden, hotbilder samt lösningar kan beslut om vattenresurser lättare tas. Kristianstadsslättens grundvattenresurser förmodas vara norra Europas största grundvattenmagasin. Den sträcker sig över flera kommuner och både kommunal vattenförsörjning, industri och jordbruk samt olika ekosystem är beroende av grundvattnet för sin funktion. Anspråk finns även från omgivande region att kunna utnyttja vattenresursen. Grundvattnet hotas av olika störningar och i många fall saknas ett relevant skydd. Överuttag sker vid vissa ställen på slätten. De största hoten är förorening genom nitratläckage och bekämpningsmedelsförekomst p g a det intensiva jordbruket som bedrivs över större delen av slätten. Oförsiktig taktverksamhet samt för stora vattenuttag är andra problem. Det allvarligaste hotet är dock förmodligen den kunskaps- och medvetandebrist om vatten som finns. Rapporten visar hur en regionplan över Kristianstadsslätten med utgångspunkt från dess grundvattenresurs kan se ut. Områden som är sårbara, och dar risk för neddragning av förorening till det djupa grundvattnet föreligger pekas ut. Här är det av största vikt att skyndsamt förändra markanvändningen. Framförallt måste jordbruket bedrivas så att näringsämnen och gifter inte urlakas till grundvattnet. Detta föreslås ske genom att ge ersättning för förändrad markanvändning eller genom kommunala eller statliga uppköp av sårbara marker. Kunskap om vatten måste spridas och förankras hos allmänheten. Ett nytt långsiktigt synsätt på vatten måste också utvecklas och vattenfrågorna få en större tyngd i den framtida samhällsplaneringen.