Mona Östergren 97023, pp. 74. Department of Spatial Planning, 1997.
Cykeltrafiken har stora möjligheter som transportmedel i Stockholm. Korta avstånd tillsammans med det faktum att cykeln både är miljövänlig och utrymmessnål motiverar arbete för ökad cykeltrafik i stadskärnor. Statistik talar for att cykeltrafiken har potential att utvecklas, ca 7% av invånarna inom tullarna i Stockhohn cyklar idag till arbetet och drygt 40% åker bil trots att arbetsplatsen ligger högst 5km bort. Samtidigt finns det omkring 28% som med bil varje dag pendlar upp till 5km in genom tullarna, till sin arbetsplats. Orsaker till att dessa inte cyklar är okänd, men en orsak kan vara ett otillfredsställande cykelnät. Till exempel är cyklister i Stockholm idag en av de mest olycksdrabbade trafikanterna. Genom säkrare och bättre cykelvägar kan cykelns roll som transportmedel starkas. "Med cykel i centrum" handlar främst om cykelstråket mellan Skanstull och Roslagstull men också mer allmänt om utformning av cykelnät och om olika metoder som kan användas för att bedöma kvaliteter och brister. Studien har avgränsats till att behandla ett stråk för att resultat från metoder, inventeringar och riktlinjer skall kunna tillämpas. Fokuseringen på stråket mellan Skanstull och Roslagstull beror på att stråket utgör en betydelsefull länk, dels mellan olika regionala stråk, dels genom olika lokala stråk genom staden. Stråkets dragning diskuteras och jamförs mot alternativa länkar utifrån litteraturstudier och en mindre cykelräkning. Över den föreslagna sträckningen bedöms sedan delsträckorna utifrån en sk bristanalys som syftar till att belysa svaga punkter i stråket. Bristanalysen görs med hjälp av inventering, studie över polisrapporterade cykelolyckor och standardklassificering gjord på sträckor och större korsningar. Stråket är indelat i ett antal delsträckor som bedöms uppdelat i framkomlighet, trafiksäkerhet, orientering och cykelparkering. Föreslagen dragning av stråket överensstämmer i stort med dagens dragning. Föreslaget stråk sträcker sig från Skanstull, på Götgatan förbi Slussen, på Skeppsbron fram till Kungsträdgårdsgatan där stråket delar sig. Cyklister norrut hänvisas till Arsenalgatan, förbi Berzelli park, förbi Nybroplan och på Birger Jarisgatan. Cyklister söderut hänvisas till Norrlandsgatan och Kungsträdgårdsgatan. Nästan hälften av cyklande söderut visade sig vid en cykelräkning välja Norrlandsgatan. Norrlandsgatan har jämfört med den aktuella sträckan av Birger Jarlsgatan också bättre förutsättningar för cykelbana. Stråkets dragning fortsätter vidare på Birger Jarlsgatan fram till Roslagsgatan som stråket fortsätter fram till Roslagstull på. De riktlinjer och förslag som sedan ges grundar sig på de brister som framkommit i bristanalysen. Generellt sett är behoven av kompletterande cykelbanor stora, det gäller främst på större gator med högt biltrafikflöde och dar hastigheten hos biltrafiken är hög. Bristanalysens resultat stärker den almänna uppfattningen att framkomligheten, trafiksäkerheten och orienteringen är bättre på cykelbanor jämfört med cykling i blandtrafik. Färre polisrapporterade cykelolyckor har rapporterats dar cykelbanor finns jämfört med där cykling sker i blandtrafik, det är dessutom mycket behagligare att cykla avskilt från biltrafiken. De polisrapporterade cykelolyckorna visar en tendens att öka där gatuutrymmet är trängre. Exempel på detta är Birger Jarlsgatan mellan Nybroplan och Smålandsgatan samt Birger Jarlsgatan mellan Engelbrektsplan och Eriksbergsplan. Vad gäller cykelbanans utformning på sträckor förespråkas enkelriktade cykelbanor som är 2m breda och avskilda i nivå från bilbana. Dubbelriktade cykelbanor har i olika forskningsprojekt visat sig medfora hög olycksrisk i korsningar. En 2m bred cykelbana möjliggör att en cyklist utan besvär kan cykla om en annan. Nivåskillnaden minskar risken för konfrontation med biltrafiken. Korsningar är ett stort problem för cyklister i innerstadsmiljöer. Brister finns främst i de större korsningarna som ofta är besvarliga att korsa med dålig framkomlighet, traSksäkerhet och orientering. 70% av de polisrapporterade cykelolyckorna utmed stråket har inträffat i korsningar. Olycksbelastade korsningar är t ex. Götgatan/Folkungagatan, Nybroplan, Birger Jarlsgatan/Kungsgatan/ Sturegatan och Birger Jarlsgatan/Rehnsgatan/Roslagsgatan. Dessa korsningar bör prioriteras för förändringar. Cyklister bör i de större korsningarna kunna hålla höger även om de ska svänga vänster, detta görs främst med hjälp av att "stora svängen" införs. Där utrymmet ej tillåter denna lösning skulle införandet av automatisk detekteringssystem ge betydliga förbättringar för cykeltrafiken. Andra förbättringar i trafikmiljön är utökad skyltning, hastighetsdämpande åtgärder för både cyklar och bilister samt markeringar i markbeläggningen. Orienteringen kan förbättras genom tydligare skyltning och markeringar i markbeläggningen. Fler skyltar behövs där korsande huvudcykelstråk förekommer. Exempel på sådana korsningar är Skanstull, Götgatan/Folkungagatan Slussen Birger Jarlsgatan/Kungsgatan/Sturegatan och Roslagsgatan/Odengatan. Markeringar i markbeläggniqen kompletterar skyltningen. Bristen på cykelparkeringsplatser är stor. Inventering över parkerade cyklar utmed stråket har skett vid två tillfällen, i december och juni. Beflntliga parkeringsplatser räckte knappt till under räknetillf&llet i december. I juni månad mer än fördubblades antalet parkerade cyklar. Parkerade cyklar lokaliseras främst vid affärscentrum, tunnelbaneuppgångar och knutpunkter för busstrafiken. Skanstull, Medborgarplatsen, Slussen och Stureplan är exempel på knutptunkter med behov av utökade cykelparkeringsplatser. På gator med många butiker och restauranger som t ex Götgatan finns behov av enstaka cykelställ utspridda utmed gatan. För att cykelställ ska användas behöver de lokaliseras synligt från cykelstråket och nära målpunkterna. Utformningen av ställen är också av betydelse. Ramen bör kunna låsas fast i stället, det ska vara enkelt att parkera cykeln och det bor flnnas ställ som skyddar mot regn. Uppsamlingen beskriver kortfattat fördelar, nackdelar och problem med inventeringen, standardklassificeringen och de polisrapporterade cykelolyckorna som använts for bristanalysen. Tillsammans har de kompletterat varandra och förstärkt trovärdigheten i resultaten.