Martin Nord 97015, pp. 58. Department of Spatial Planning, 1997.
Vi står inför ett vägval. Den resursforstörelse som vi människor ägnar oss åt är ohållbar. Insikten om vart moderna samhälles avigsidor växer och sprids emellertid ständigt till allt fler. FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992 var ett viktigt led i detta. Man pekade på vikten av att arbetet måste foras på alla nivåer i samhället. Alla måste ta sin del av ansvaret. Planarkitekter och andra samhällsbyggare har en viktig roll att fylla i miljöarbetet. Agenda-21 - Handlingsprogrammet for det 21 århundradet - ger oss delvis en ny arbetssituation. Vi kan inte komma och diktera vara planer uppifrån, något som PBL i och för sig redan föreskriver, men som nu blir än mer uppenbart? Uppgiften måste bli att, i dialog med medborgarna, visa på möjligheterna och bidra med förutsättningar så att människor kan leva mer långsiktigt hållbart. Det vill säga leva utan att bryta mot livets grundvillkor på jorden. Trots en demokratisk plan- och bygglag, är dialogplaneringen förmodligen en mycket större utmaning än de nya tekniska lösningar som måste arbetas fram. Min ambition var från början att lägga upp projektet utifrån detta synsätt. Jag insåg dock snart att det skulle bli för komplicerat i den här formen av projekt. Jag har därför lagt demokratiprocessen åt sidan och istället ägnat mig åt andra problem inom "ekologiskt hållbart" stadsbyggande.