Elin Andersson 99007, pp. 122. Department of Spatial Planning, 1999.
Examensarbetet syftar till att finna ett stationsläge i Sundsvall som passar i stadsbilden och som ger god tillgänglighet för resenärerna till/från stationen. Vad gäller tillgängligheten är det viktigt att stationen hamnar centralt, så att anslutningsresorna till/från stationen blir korta. Av samma anledning bör stationen placeras nära stadens regionala och nationella malpunkter. Resenärernas tillgänglighet till/från stationen bör vara god oavsett vilket färdmedel som väljs för anslutningsresan, därför bör stationen utformas så att den underlättar omstigning mellan olika transportslag. För såval stadsbild som tillgänglighet är det viktigt att stationen placeras som en knutpunkt i staden med en tydlig närmiljö så att orienterbarheten till platsen blir god. Sundsvalls centralstation ligger nära centrum och många målpunkter, men trafiksituationen och bebyggelsestrukturen runt stationen gör att avståndet upplevs vara längre. E4 med ca 36 000 fordon/dygn är en svårpasserad barriär för gående och cyklister. Bebyggelsestrukturen i stationens omgivning är uppsplittrad och otydlig. I dagsläget finns fyra tydliga koncentrationer av målpunkter i Sundsvalls centrum; Stenstaden, stråket norr om Selånger&, institutionsstråket, samt Åkroken/Högskoleområdet. Sundsvall har två större utvecklingsområden dar nya målpunkter kan komma att etableras; Inre hamnen samt Högskoleområdet vid Åkroken. Dagens spårsträckning går centralt genom staden och järnvägen har åtta plankorsningar med gatunätet. Vid upprustning av Ådalsbanan kommer trafiken på spåret genom Sundsvall att tredubblas, dagens spårsträckning blir då en stor barriär i staden. Sju alternativa stationslägen har studerats utifrån stadsbilds- och tillgänglighetssynpunkt. Av de sju studerade alternativen visade sig Gamla stationen vara det alternativ som tillgodoser kriterierna stadsbild och tillgänglighet allra bäst. Svårigheter med lösning av sparsträckning gjorde att alternativet ändå valdes bort. Strukturen i Sundsvall, med dagens spårsträckning som tangerar många målpunkter och de båda utvecklingsområdena, motiverade en kombination av stationslägesalternativ längs dagens spårsträckning; alternativ Sundsvalls central, alternativ Esplanaden, Sidsjövägen. alternativ Västra stationen och alternativ Förslaget innebär att spåret sänks ned i ett överdäckat schakt genom hela centrum området. Bangården flyttas och nya markområden friställs för exploatering vid centralstationen. Två perronger anläggs, en med uppgångar vid centralstationen och Esplanaden, samt en perrong med uppgångar vid Sidsjövägen och Västra stationen. Centralstationen fungerar, i förslaget, framförallt som anslutningspunkt för biltrafik, och regionbusstrafik. Uppgången i Esplanaden ökar tillgängligheten till perrongen för gående och cyklister. Vid det västra perrongläget är Sidsjövägen den primära stationen för angöring med bil. Det markområde som friställs när jämvägen sänks ned i marken föreslås användas som parkområde med ett gång och cykelstråk som förbinder stadens västra och östra delar.