Som en tysk turist på solsemester

Sara Persson, webbredaktörDet var semestervecka tre. Under de två veckor som passerat hade varenda låda och garderob städats. Nu fick det bära eller brista. Det duger ju inte att komma tillbaka till jobbet blekare än en tysk turist på solsemester.

Jag packade därför picknickkorg, letade upp en filt och hoppade på cykeln. Jag styrde mot vackra Saltö. Himmeln var blå med några få moln. Det borde vara idealiskt för en dag på stranden. Det hade det säkert varit också, om det inte vore för att man råkar bo i landets blåsigaste hål till stad.

Efter en motvindstung cykeltur sände jag en tacksam tanke till den som uppfann vindskyddet. Och ännu en tacksam tanke till den som insåg att Saltö inte fungerar utan vindskydd. Hade jag varit född i staun hade jag med största säkerhet vetat om att Saltö troligen passar bättre för att utvinna energi ur vindkraftverk än för sol och bad.

Med viss möda lyckas jag till slut lägga ut filten och hinner precis sätta mig på den och förhindra att den transformeras till ett segel och flyger iväg. Att sitta upp är inget alternativ. Att halvligga går inte heller. Enda sättet att överleva är att ligga platt mot marken som ett X. Platt mot marken för att inte blåsa iväg och som ett X för att hindra att filten gör detsamma.

Jag tittar upp mot de tappra själar längre bort som försöker manövrera en Aftonbladet i stormen samtidigt som den uppblåsta sköldpaddan är på väg mot egna äventyr. Om man bodde i ett land där det inte var mörkt och kallt 75 procent av tiden skulle man säkert ha stannat hemma en dag som denna. I Sverige är det inget alternativ. Är det sol så ska man vara på stranden. Punkt.

Med andra ord har det inte blivit många dagar på stranden den här sommaren. Men inget ont som inte har något gott med sig. Det finns ju inget tacksammare samtalsämne än dåligt väder.

Välkomna tillbaka!

Redigera
Share Dela