Intranytt

Projektet: vård av demensdrabbade

En meningsfull tillvaro på ålderns höst

Thomas EggersThomas Eggers forskning handlar om vård för demensdrabbade, mer specifikt hur personalen formar vården så att den demensdrabbade kan uppleva helhet och mening trots sin sjukdom.

– Jag var skeptisk till synsättet ”Han är så dement att det inte är någon idé att försöka, han förstår ändå inte”. Jag och min kollega Göran Holst gjorde intervjuer med vårdare där vi frågade hur de gjorde sig förstådda hos de demensdrabbade, och hur de förstod dem. Det visade sig att det fanns en mängd kluriga och tänkvärda strategier för att lösa problemen, vilket gjorde att jag inspirerades att fortsätta med forskningen, berättar Thomas Eggers.

De senaste resultaten bygger på en observationsstudie som har visat att vissa vårdarbeteenden underlättar för patienten att uppfatta mening medan andra beteenden bidrar till att patientens värld blir fragmenterad.

Uppmärksamhet på all kommunikation

Vårdaren måste vara uppmärksam mot patienten. Till exempel kan dementa ha svårt att säga ifrån när de hamnar i en situation de inte uppskattar. Patienten känner sig då trängd och kan ta till våld när han inte kan uttrycka sig tillfredsställande.

– Många gånger ser man våldsamhet hos dementa som ett tecken på mycket långt framskriden sjukdom, men det kan också vara ett sätt för dem att kommunicera, säger Thomas Eggers.

Respekt för värderingar och vanor

Att bli av med sina vanor och värderingar för att man är sjuk kan bidra till brist på helhet och mening för patienten. Det finns värderingar, till exempel religiösa, som dels är en vana, patienten är van vid att gå i kyrkan på söndagar, och dels ett uttryck för patientens grundläggande uppfattning. Det kan också handla om hur man är van att ha håret, vilka kläder man är van att bära.

– Om patienten inte känner igen sig i spegeln kan det vara avgörande för självuppfattningen, säger Thomas Eggers.

Respekt för bakomliggande demensfunktioner

Vårdaren bör känna till och ha respekt för hur demens uttrycker sig. Den rumsliga orienteringen försämras till exempel. Därför bör inredningen vara sådan som patienten är van vid. Det kan handla om placeringen av strömbrytare, vilken typ av vattenblandare man använder i kranar, att använda telefon med nummerskiva istället för en knapptelefon med mera.

Den ömsesidiga tolkningen av pågående aktiviteter

Om den demensdrabbade ger uttryck för att befinna sig någon annanstans, eller gör fel saker, behöver vårdaren inte gå in och avbryta eller korrigera, så länge aktiviteten fungerar i sammanhanget. Ett av de stora problemen med demensdrabbade är just svårigheten att hålla isär tid och rum.

– Om en demensdrabbad tror sig befinna sig på en annan plats eller tid är det lätt att slå sönder den illusionen genom att tala om vart de befinner sig. Men samtidigt som man gör det förstör man också kommunikationen med patienten. Det är alltså bättre att, om det fungerar i sammanhanget, acceptera att patienten befinner sig någon annan stans och istället lyssna på det känslomässiga uttalet, säger Thomas Eggers.

Vill du veta mer?

Läs mer om Thomas Eggers forskning i artikeln ”Demensforskning – ett etiskt dilemma?”

Text: Jenny Gustavsson

Foto: Jenny Gustavsson

tillbaka

Redigera
Share Dela