"tack för allt ni gett mig"

Jag ska i denna min sista ledare försöka att spegla åren som gått. Jag är naturligtvis inte bästa sanningsvittnet för hur BTH förändrats under mina år som rektor – det kan anställda, studenter och omvärlden göra bättre. Men min bild är denna. Inför uppgiften gick jag tillbaka till all personalinformation, brevduvor och ledare som jag skrivit sedan mars 2001 och påmindes om en större mängd aktiviteter och projekt än jag först tänkt på.

Vi har skrivit utvecklingsplaner, forskningsstrategi och universitetsansökan. Vi har utvecklat ett stort antal policies för breddad rekrytering, jämlikhet, miljöledningsarbete, innovationsarbete och många fler. Vi har bedrivit omfattande organisationsförändringar inklusive att ändra organisationsprincip. Vi har utvecklat nya funktioner för högskolepedagogisk utveckling, fundraising och collegeutbildning. Grundutbildningsnämnden var en tidig och viktig innovation. Vi har renoverat budgetprocessen och genomlyst de administrativa rutinerna. Vi har övervintrat och ersatt övervintringen med en ny strategi i Den nya våren. Vi har utvecklat en stor mängd nya program och några forskarutbildningsprogram. Vi har ökat den internationella rekryteringen och utvecklat den webbaserade utbildningen kraftigt.

Vi har sökt och erhållit forskningsanslag för stora och små projekt. Vi har initierat stora regionala projekt som Tango. Vi har deltagit i nationella projekt som Alkoholkommittén och VäljIT. Vi har organiserat nationella och internationella konferenser som HSS och Netlearning – icke alla disciplinära konferenser att förglömma. Vi har etablerat ett stort antal internationella samarbeten. Vi har risats och rosats för våra utbildningar, vår forskning och vår verksamhet av Högskoleverket, av ett Leonardoprojekt, av KKS och av SFS för Studentregionprojektet.

Vi har haft besök av IVA, kungen och kronprinsessan, av ministrar, av utbildningsdepartementet, av riksdagsmän och av utländska gäster i stort antal. Vi håller på att skapa plattformar, laborativa miljöer, karriärplanering och ett gediget kvalitetsarbete. Vi håller på att anpassa våra utbildningar till ett nytt examenssystem. Och Akademi sydost fortsätter framåt.

Under dessa sex år är det tre fenomen som dominerat – rekryteringsproblemet, campidiskussion och – faktiskt – en stabil ekonomi. Mot slutet av resan har Akademi sydost varit framträdande.

Rekryteringsfrågan, det vill säga rekrytering av studenter till långa IT-telekomutbildningar, har utgjort det helt dominerande problemet för BTH under sex år. Det är också ett problem som ännu är olöst och jag har känt en vanmakt över detta. BTH kan bara i liten utsträckning påverka de förutsättningar som styr rekrytering till teknisk utbildning och vi behärskar inte de verktyg som kan lösa frågan. Detta har också varit ett av mina rationella skäl till att inte fortsätta ytterligare tre år. Det är vitalt för BTH att någon annan får möjlighet hantera vårt största problem.

Det finns en framsida av denna medalj som består i att det funnits utrymme för utveckling av nya utbildningar. Vår verksamhet i Karlshamn har haft goda förutsättningar just genom expansionsmöjligheten. I en mening har vi levt i den bästa av alla tider, ty det faktum att vi inte har kunnat nyttja alla de utbildningsplatser vi har till vårt förfogande har inneburit att vi haft utrymme för utveckling. Varje lärare eller anställd som haft en god idé till ny utbildning eller annan utvecklingsidé har jag kunnat möta med – ”bra – utveckla den idén”. Och många har tagit denna chans. När vi idag nått taket måste vi bli mer sparsmakade med innovationer, men det nya läget får inte innebära utvecklingsstopp, bara mer noggrannhet i urval av utvecklingsprojekt.

Campifrågan – den har också funnits med hela resan. Nu har frågan kommit till ett beslut som innebär att BTH samlas till ett huvudcampus i Karlskrona. Arbetet pågår för fullt. Jag vill påminna om att beslutet att samlas till ett huvudcampus utgör svaret på ett problem – nämligen just rekryteringsproblemet. Genom ett samlat campus blir vi en mer attraktiv högskola för studenterna. Rationalisering, effektivisering och omtanke om lärare och personal var också argument för ett samlat campus, men studenternas behov var den avgörande faktorn.

Under dessa år av svag eller t o m krisartad studentrekrytering har BTHs ekonomi varit stabil, idag stark. Det fanns en svacka kring årsskiftet 2003 – 2004 men den jämnades så snabbt att det också måste ses som ett tecken på hur stabil ekonomi och ekonomihantering vi haft. Hur kan ett lärosäte gå igenom den eklut som bristen på studenter inneburit och komma ut med en så stabil ekonomi? Jag väntar fortfarande på svaret men anar att ordning och reda och viss återhållsamhet på sektionsnivå utgör delsvar.

Akademi sydost har under andra halvan av min tid vuxit fram som ett viktigt framtidsprojekt. Min bestämda mening är att detta samarbete är en möjlighet som måste nyttjas. Hotbilden för små och unga lärosäten är påtaglig, men jag tror att hotet kan vändas till något konstruktivt där BTH fortsätter att utvecklas med sin profil inom en akademi sydost. BTH har stora och tydliga bidrag till Akademi sydost, men vi måste också inse att de två andra lärosätena har något som gör oss starkare.

Det är lätt att bli hemmablind på en liten högskola - det gäller både positiva och negativa saker. Vi har lätt att bli både orimligt självkritiska och okritiskt nöjda med oss själva. Jag har sett som en av mina uppgifter att på hemmaplan sätta in BTH i en nationell och internationell kontext. Jag lovar - BTH har ett mycket gott rykte i högskolesverige. Man hyser beundran för vår förmåga att hålla fast vid en profil och för vår samverkan med företag och regionala agenter. Idag är man skräckslaget beundrande inför vår internationella rekrytering. Våra forskningsspetsar, av hög internationell standard, får också berättigat erkännande.

Denna mycket positiva bild bär jag också själv med mig när jag lämnar BTH. Tack för allt arbete ni lagt ned för att skapa denna goda bild av BTH och tack för allt ni gett mig under dessa år!

Lars Haikola

Redigera
Share Dela