Forskning som förenar BTH:s verksamhet

Vad gör egentligen humanister? den frågan har åse nygren ofta fått som doktorand och medarbetare inom ämnet engelska på en teknisk högskola. ett svar kan vara att vi som sysslar med humaniora fokuserar på människan och det mänskliga i kulturell bemärkelse. vi arbetar med texter och bilder, med språk och tal, vi blickar bakåt och framåt i våra försök att förstå nuet.

Åse Nygren har valt texten, eller litteraturen, som sitt specifika forskingsfält; närmare bestämt hur skönlitteraturen kan representera mänskligt lidande. I sin avhandling, Tracing Trauma: The Narration of Suffering in Sherman Alexie's Fiction, har Åse studerat den amerikanske författaren Sherman Alexies skönlitterära verk.

Författaren som själv är av indiansk härkomst och har vuxit upp i ett reservat behandlar i sina böcker de nordamerikanska indianernas kollektiva trauma. Mot bakgrund av tystnaden kring indianernas erfarenheter menar Åse Nygren att Alexies representation av lidande är ett viktigt inlägg i en samhällsdebatt som ständigt har legat i skuggan av andra världskrigets folkmord och att Alexies prosa därmed fungerar som en form av vittnesmål.

Alexies litterära karaktärer upplever konsekvenserna av ett folkmord och deras verklighet präglas av fattigdom, alkoholism, våld, utanförskap och stereotypisering. Medan en del karaktärer lyckas sörja och därmed aktivt arbeta sig igenom det kollektiva traumat, faller de flesta in i ett melankoliskt tillstånd där gränserna mellan dåtid och nutid suddas ut. Dock är Alexies prosa ofta ironisk, satirisk och humoristisk. Denna spänning mellan allvar och humor i författarskapet gör det både lättillgängligt och komplext eftersom den kräver ett ställningstagande och samtidigt lägger ett ansvar på sin läsare. Skall jag (bör jag) skratta? Skall jag (bör jag) döma? Om lidandet har en röst, kan den i så fall vara humoristisk och vilken funktion fyller humorn i Alexies författarskap? På så sätt tvingas läsaren göra sina egna (etiska eller oetiska) val. I denna bemärkelse kan Alexies traumaprosa liknas vid Art Spiegelmanns Maus I (1986) och Maus II (1992) och Roberto Benignis film Livet är underbart (1998).

Bortom de litteraturanalyser som Åse Nygrens avhandling presenterar, belyser hennes avhandling även frågor som berör berättandets och skönlitteraturens funktion. Hon länkar här frågor om vad som står på spel när vi läser om mänskligt lidande till större frågor om hur vi läser och relaterar till litteratur, och hur vi ser på förhållandet mellan författare, text, och läsare. En av skönlitteraturens möjligheter, menar Åse (som här hämtar inspiration från historikern och traumateoretikern Dominick LaCapra samt filosofen Martha Nussbaum) är just att representera upplevelser och känslotillstånd som vi finner svåra att representera, kommunicera, och tala om, däribland lidandet.

Skönlitteraturen har, till skillnad från till exempel historiska dokument, en förmåga att få läsaren att "känna" därmed kunna sätta sig in i en annan människas predikament. Litteraturen fungerar därmed, menar Nussbaum, som en slags "möjligheternas länk" (links of possibility) som inbjuder läsaren att ta del av "icke-existerande möjligheter, att se en sak som en annan och en sak hos en annan; att skänka en tänkt form med komplext liv." Och det är just denna, skönlitteraturens konkretisering, av människors innersta liv som inbjuder till förståelse och empati.

Åse menar att hennes forskning känns speciellt spännande på BTH.
- På något vis förenar den olika delar av vår verksamhet; humaniora, vård, och teknik. Nyckelbegrepp i min avhandling är ju just "lidande," "smärta" och "trauma" vars definitioner står att finna i den medicinska litteraturen. Sedan pekar min forskning mot just mediets funktion med dess olika narrativa, ja rent av "tekniska" komponenter. Mitt forskningsintresse har också rört sig mot just det som engelskan på BTH, med utbildningsprogrammet LCDM i spetsen, har rört sig mot; skärningspunkten mellan teknik och humaniora, säger Åse Nygren.

I sin avhandling har Åse Nygren intresserat sig för just mediet skönlitteratur, men vill i sin framtida forskning även titta på andra medier, såsom fotografier, med specifik inriktning på dess digitala spridning.
- Ett projekt som jag nu börjat titta på är just representationen av lidande i efterdyningarna av stora traumatiserande händelser, såsom 11 september och tsunamin. Frågor kring mediets förmedling av det i det närmaste icke-representerbara, för hur kan vi överhuvudtaget representera det lidande det innebär att förlora sitt barn i tsunamin eller i terroristdådet i Beslan? Hur mediet formar och beskär med även hur det förstorar och betonar i kombination med dess lavinartade digitala spridning, är av speciellt intresse jämte de etiska frågor som denna representation medför, säger Åse Nygren.

Faktaruta

De litterära verk ur Alexies produktion som Åse Nygren har studerat är:

  • The Lone Ranger and Tonto Fistfight in Heaven (1993)
  • Reservation Blues (1995),
  • Indian Killer (1996),
  • The Toughest Indian in the World (2000)
  • Ten Little Indians (2003), som finns utgiven på svenska som Rödskinn (Ordfront).

Text: Åse Nygren

Redigera
Share Dela