Intranytt

Forskningsprofilen: christina björkman

Kan feministiska teorier öka kvinnors intresse för datavetenskap?

Christina BjörkmanDet tror Christina Björkman som disputerade med sin avhandling ”Gränsöverskridningar, grundvalsfrågor och översättningsförsök: feministiska strategier i datavetenskap” den 23 maj.

– Jag har valt att kalla min forskning för feministisk forskning. Jag kan också säga att jag är genusforskare, men termen feministisk forskning är vanligare i engelsktalande länder, och de forskare som jag stödjer mitt arbete på kallar sig också för feministiska forskare. Som feministisk forskare så forskar jag heller inte bara om män och kvinnor, utan om hur vetenskapen, i det här fallet datavetenskap, ser ut och fungerar, säger Christina Björkman.

Brist på mångfald

I mitten av 1990-talet väcktes Christina Björkmans funderingar kring kvinnor inom datavetenskap. Det ledde sedan vidare till forskarstudier som påbörjades 2000 i Lena Trojers grupp som då hette IT och genusforskning.

– Jag hade arbetat som lärare i datavetenskap i 15 år, och funderat mycket över frånvaron av kvinnor inom området. Jag frågade mig också vad som kan göras för att öka andelen kvinnor. Det utgjorde ett motiv för min forskning, en drivkraft, men själva forskningen har kommit att handla om andra saker.

Ovanstående fråga har inga enkla svar. Christina Björkman diskuterar i sin avhandling att det snarare är en fråga som är mycket mera komplex än vad många kanske tror. För det första så handlar det inte bara om kvinnor, utan om mångfald. Hon menar att datavetenskapen behöver många andra människor än ”nördarna”. Datavetenskapen behöver också människor som har många andra intressen och bakgrunder, eftersom datorer och datavetenskap är så centrala i vårt samhälle, och påverkar alla områden i våra liv.

Bidra till förändring

– Det har gjorts mycket forskning och många projekt för att öka andelen kvinnor inom datavetenskap, men dessa projekt har inte medfört några större förändringar i andelen kvinnor. Jag har därför i min forskning istället fokuserat på datavetenskapen som ämne, vad är datavetenskap? Vad innebär det att kunna datavetenskap?

Gemensamt för Christina Björkmans forskningsarbete har varit att hon vill bidra till förändring inom datavetenskapen, framförallt inom utbildning. Hon har utforskat hur datavetenskapen ska kunna förändras för att bli mer inkluderande. Hur ska större mångfald rymmas inom datavetenskapen, både beträffande människor och deras bakgrund, men också beträffande hur man lär datavetenskap och hur man praktiserar den?

– Här menar jag att feministisk forskning kan bidra. I min avhandling har jag därför forskat kring det jag kallar för feministiska strategier för datavetenskap för att bidra till en förändring av datavetenskapen. Jag diskuterar vad jag ser som några viktiga strategier för detta.

Gränsöverskridande frågor

Den första strategin rör gränsöverskridande. Med det menar Christina Björkman att feministiska forskare och datavetare måste överskrida de gränser som skiljer dem åt, för att kunna börja samtala med varandra och därmed åstadkomma förändring. Idag är det väldigt skilda världar rent vetenskapligt som feministiska forskare respektive datavetare lever i, och dessa skillnader måste överbryggas.

Den andra strategin handlar om att ställa frågor. Det är viktigt att ställa frågor kring varför vetenskapen ser ut på ett visst sätt, varför man gör på vissa sätt, och om saker kan förändras. Feministisk forskning har genom åren utvecklat kunskap om kunskap. Det handlar om olika typer av kunskap, vad som räknas som kunskap, hur man skaffar kunskap samt metoder för att ifrågasätta hur saker görs. Det handlar också om att peka på att man kan göra på andra sätt, och på så sätt bidra till ökad mångfald.

– Genom att ställa frågor som man som datavetare kanske inte funderar kring i vanliga fall, så kan man påbörja ett samtal och kritiskt reflektera över det man själv gör, till exempel vad innebär det att lära sig programmera och kan det se ut på annat sätt än det oftast gör idag, säger Christina Björkman.

Svårt att kommunicera

– Jag har i en del av min forskning deltagit i projekt som syftar till att integrera genusperspektiv i datavetenskaplig utbildning. Under detta arbete har jag identifierat en tredje sak som viktig, det jag kallar för översättningar. Som jag sa tidigare så är feministisk forskning och datavetenskaplig forskning och utbildning mycket skilda världar inom universitet och högskolor idag, och det gör att vi helt enkelt har svårt att kommunicera, vi förstår inte varandra. Hur ska man få feministisk forskning och vad den kan bidra med att upplevas som relevant för datavetare?

Christina Björkman är övertygad att om datavetare blir mera medvetna om deras syn på ämnet, på kunskap och lärande, så kan de förhoppningsvis bli mer medvetna om och respektera att det också finns andra synsätt som kan vara minst lika relevanta. Därmed skulle i längden datavetenskap kunna ge utrymme för större mångfald beträffande studenter och deras motiv och intressen, och bli en mer attraktiv disciplin för fler människor, till exempel kvinnor.

Om chrisitna björkman

Ålder: 48 år

Familj: maken Mats, professor i datakommunikation vid Mälardalens högskola och gästprofessor i datakommunikation vid medieteknik, BTH

Utbildning: Civ.ing KTH 1983, doktorand i Lena Trojers forskargrupp i IT och genusforskning sedan 2000

Arbete: Adjunkt i datorteknik/datavetenskap vid Uppsala universitet sedan 1985

Senast lästa bok: "Damernas detektivbyrå" av Alexander McCall Smith

Senast sedda film: "Masjävlar"-en film jag tyckte mycket om, kanske beroende av att jag bott i Falun under hela skoltiden

Kommande projekt: jobba i den stora trädgården som tillhör huset i Storvreta där vi bor ( ca en mil norr om Uppsala), umgås med man och vänner, göra utflykter samt gå på bio och opera eller med andra ord hinna med andra delar av livet igen.

Text: Christina Björkman, Jenny Gustavsson

Bild: Christina Björkman

tillbaka

Redigera
Share Dela