Med en doft av vår - och gödsel

Sara Persson

Jag skulle säkert kunna skriva en passionerad krönika om året i resten av mitt liv om den fantastiska tid som är nu. Jag pratar förstås om grönt gräs, knoppar i träden, värmande solstrålar, glass i en park och fantastiska dofter. Det som i folkmun kallas vår.

Textraden ”Vår bästa tid är nu” får dubbel betydelse så här års, om man vänder och vrider lite på den. Jag hyser en otroligt stor fascination för våren. Dels är jag nästan varje år förvånad och förundrad över att man faktiskt överlevde en vinter till. Men det slår mig också, varje år, att plötsligt börjar det hända saker. Det börjar växa och gro. Grillosen ligger tät över takåsarna. Bländvita ben och armar hittar ut ur dunjackor och långkalsonger.

För några veckor sedan besökte jag föräldrarna i den västligaste delen av länet. Då fick jag ett riktigt tecken på att våren är här. Steg ur bilen, sträckte på mig och tog ett djupt andetag. I samma stund som jag drog in luft genom näsan insåg jag att jag var på en plats där gödsel härskar så här års. Förvisso ett vårtecken som heter duga, men också en doft som inte direkt får känslorna att spira av lycka.

För en sportfåne som jag innebär våren också att knickers, mössa, underställ och grusskor kan gömmas längst in i garderoben. Som kalvar på grönbete sprang vi i början av april ut på gräsplanen för första gången. Klädda i shorts och med blåfrusna läppar, men är det någon gång man förtränger mammas förmaningar om att inte ha för lite kläder på sig på våren så är det då. Då när gräset är grönt, lammen bräker och luften doftar starkt av svett, och gödsel. Då när det är vår.

Sara Persson

Redigera
Share Dela