Henricks Campusröra eller "Allting går utom nyfödda och tennsoldater"

 

Sedan februari i år är Henrick Gyllberg projektsamordnare för Campus 2010 på halvtid fram tills det att omflyttningarna och de nya byggnaderna är klara (juni 2010). Övriga arbetstiden ägnar han åt undervisningen på Sektionen för management.

 

Uppdraget som projektsamordnare handlar om flera saker. Inledningsvis är det omflyttning och uppfräschning som sker i de redan befintliga lokalerna, men efterhand som de nya byggnaderna börjar ta form så växer uppdragen.

Växeltelefonist

Målet med uppdraget är att tillsammans med många andra skapa ett fungerande campus.

Och det är verkligen många som ska göras glada; byggarnas önskemål, personal som ska få rum att sitta i och studenterna som ska ha en bra studiemiljö. Att upprätthålla ett bra arbetsmiljöskydd är också ett viktigt delmål på vägen för alla inblandade.

Just för tillfället är det ca 500 anställda och ca 120 byggare och det är många viljor och önskemål som ska hanteras. En dag kan ibland innefatta mellan 20-30 aktiva samtal med olika grupper.

-Dessutom ska alla flyttprocesser ske så smidigt som det bara går och så ska jag se till att underlätta för alla, säger Henrick och ler.

Den största utmaningen ligger i att skaka fram ett nytt campus med minsta möjliga påverkan på den befintliga verksamheten, fortsätter han och tillägger att det ska vara en bra arbetsplats trots att det byggs.

-Man skulle kunna beskriva mig som en växeltelefonist som står i kontakt med alla inblandade. Jag letar eller sprider information, jagar rätt på folk eller arbetsuppgifter. Ibland är det full kaos, men det är en del av jobbet, säger Henrick som också beskriver sig som ett timglas där han är placerad i mitten och allt ska (helst) passera genom honom.

-Jag har varit på BTH sedan 1990 och var med när man byggde upp Campus Karlshamn och det känns kul att få göra lite annat under den här tiden. Jag gillar byggjobb, byggarbetare (och bajamajor med för den delen för de kan ha en viktig funktion).

Bild på Henrick Gyllberg

Dagliga utmaningar

Dagarna består av många möten med uppdrag att få igenom beslut.

- Många gånger handlar det om att lösa problem direkt på plats med till exempel byggarbetarna. Våra gamla byggnader är från början av 1900-talet och bjuder hela tiden på spännande utmaningar när man börjar titta på ritningar, rör och ledningar, säger Henrick.

En annan utmaning handlar om att se till att saker inte faller mellan stolarna när det är så många inblandade som det är i det här projektet. Kruthusen är beställare, JSB och PEAB utförare och BTH är brukare eller nyttjare. Att till exempel få igenom ett färgval i en demokratisk process är en utmaning, säjer Henrick och slår ut med armarna, och dessutom spelar naturligtvis plånbokens storlek en roll.

På frågan hur ofta saker och ting ändras menar Henrick att grunden är densamma som ligger fast, men att det ibland är svårt att se ritningarna som de blir i verkligheten, varför förändringar sker hela tiden. - Dessutom gör organisationsförändringar inom BTH att man får tänka om samtidigt som man ska ha klart för sig att ändringar kostar, konstaterar han.

Det finns många egenskaper som en projektledare av den här typen bör ha eller åtminstone känna till, menar Henrick. - Att känna till BTH, hitta folk, lyssna på stort och smått (små detaljer kan ha större betydelse än man tror), ta sig tid, att vara flexibel, att inte ge upp och ha en hyfsad grundkondition - BTH har fler trappor än man anar, påpekar Henrick. Dessutom brukar jag tänka att allting går utom nyfödda och tennsoldater!

Häftstift gör ont

Henrick har oftast kavaj på sig på BTH men ibland har han skymtats i en något ledigare stil på sin arbetsplats i sin roll som projektledare för Campus 2010. Ibland har det varit flyttkartonger som ska flyttas och ett tillfälle ett något mindre föremål som dock orsakade desto mer smärta.

- En kväll i Östra flygeln var det ett antal gröna tavlor som skulle plockas ner. Vid en närmare titt så var de fulla av häftstift, varpå arbetsledaren beordrade bortplockning av dessa. I ett elskåp hittade jag en begagnad gaffel och började min kamp mot tusentals häftstift. Den kvällen slutade med mycket, mycket ömma tummar...

Det Henrick har lärt sig av uppdraget än så länge är att allt ta mycket längre tid än man först tror.

- Att vara tillgänglig är en del av det hela, säger Henrick och då är mobilen ett viktigt redskap eftersom han, som det står på hans dörr, "är ofta på Gräsvik men sällan på rummet". Dessutom har han lärt sig att inse att man inte har koll på hur dagen kommer att bli när man kommer till jobbet.

- Men det är en del av själva utmaningen, säger Henrick och är på språng till nästa möte.

 

Text och bild: Ulrika Wilke

 

 

 

Redigera
Share Dela