Skägg, glitter och chokladpraliner

Det något magiskt med jul. Om man bortser från stressen och pressen att julklapparna ska inhandlas och att glödlamporna alltid är färre än antalet stjärnor som ska hängas upp i fönstret så är det faktiskt rätt mysigt.

Doften av nybakta pepparkakor i trapphuset får mig att gå upp för de resterande 37 trappstegen med ett leende på läpparna. Känslan av att tomteskägget sitter kvar på kinderna efter sex timmars tomtande gör att det blir lite lättare att klättra på köksbordet för att hänga upp gardiner. Den förstummade förstelnade blicken som förvandlas till ett leende hos barnet framför mig när jag är klädd i röda kläder och luva gör att de blöta leriga skorna känns mindre kalla.

Jag har glitter över hela köket efter att ha pysslat julkort. Knäcken kommer förmodligen antingen koka över eller fast. Troligtvis kommer tomteskägget att hänga kvar på tamburmajoren när jag åker västerut för att fira jul. Yngste systersonen kommer med stor sannolikhet att testa hållbarheten på julgranskulorna. Magen kommer att bli två gånger så stor eftersom Janssons frestelse är för gott för att bara äta måttliga mängder av.

Men spelar det egentligen någon roll? Är det inte just barnens glada ögon, dofterna, skratten och alla försök att inte avslöja mannen bakom tomtemasken som är det som är jul?

Det är inte stressen och knuffarna i julhandelskaoset som räknas. Det är inte ångesten över att pappret inte lossnar från kolorna som är jul.

Det är lugnet som infinner sig när man har en bok i ena handen och en chokladask i den andra som räknas som jul. I varje fall i min värld.

God jul!
Vi ses nästa år!

 

Redigera
Share Dela