Som drömmar flyr, så ilar våra år...[1]

 

Bild på Petra NilssonFör alla som jag mött i korridoren den senaste tiden är denna strof känd, jag brukar nynna den ganska ofta. Jag tycker mycket om den, visst är den en träffande beskrivning på alltings varande i tiden?


Tiden går... Jag har nu jobbat på BTH i nio år och samtidigt som jag nu avslutar min tid på BTH för att pröva på annan tjänst på annat lärosäte, blev jag tillfrågad om jag ville skriva denna krönika. Ett utslag av ödets ironi! Och ett extremt bra tillfälle att se tillbaka och summera och samtidigt konstatera att ja, tiden går... och som drömmar flyr, så ilar våra år.

 
Som kraftfull koleriker (det förmodligen välunderbyggda personlighetstestet på Facebook konstaterar att jag är en sådan) har jag alltid en tendens att klaga, men jag ska försöka sammanfatta så icke-värderande jag kan. Jag ska till och med försöka vara lite svagt positiv: högskolan har bytt namn, tre rektorer har jag sett i aktion, studentklientelet har förändrats, liksom verksamheten.

 
Hög- och lågkonjunkturer har kommit och gått, IT-bubblor likaså. Institutioner blev till sektioner som nu ska delas upp... Organisationsförändringar får man leva med, nu är det dags igen. Det TEK som jag har jobbat på, upphörde att finnas till den 31 mars, efter ungefär fem års existens, liksom IPD (som jag jobbade på innan) fanns till ungefär i fem år.

 
Jag tror förändringar är bra, vi ställs inför nya situationer och tvingas tänka efter om vi kan göra saker på annat vis eller om vi redan hittat det ultimata sättet (det vill vi gärna tro!). Och om de sker vart femte år så ska man nog inte klaga på frekvensen, men man måste inte tycka att det är jätteroligt! Ibland måste man få gnöla lite och önska sig att allt bara lunkade på i sitt vanliga spår.


Ja, tiden går, vi har alla blivit äldre, BTH firar 20-årsjubileum och högskolan är varken en gullig liten nykomling eller rebellisk tonåring längre... BTH är nyvuxen, och vad innebär det? Inte vet jag, men nog är det värt att fundera på? Och har ni tänkt på hur medelåldern på de anställda har ökat? Femtioårskalasen står numera som spön i backen... Och de unga, coola medarbetarna som gick på afterwork tidigare, de är numera över 35 och måste hämta barn på dagis. Så ilar våra år...


Men det gäller att även ha blicken framåt, allt hastar hän mot sin förvandling snar, för att återigen citera psalmen. Våra drömmar, har de flytt? Vilka drömmar bär BTH på? Är det de man kan utläsa om man läser strategi- och visionsdokument? Eller finns det andra, mer flyktiga och svårfångade? De som senare kan bli projekt, strategiska mål och visioner? Visst är det spännande att jobba i en organisation som så starkt jobbar för något som ligger i den (okända) framtiden! Och kom ihåg, alla har vi drömmar, administratörer, lärare och forskare... Vilka drömmar bär du på?


Jag ska nu pröva på att jobba i Växjö, på det universitet som ska heta Linnéuniversitet (vilket snyggt namn!), men jag ser fram emot att fira 20-årsjubileum på BTH, med nostalgiska tillbakablickar och återträffar! Vi ses!

Petra Nilsson, studerandeadministratör
Bild: Privat
[1]"Bliv kvar hos mig", text H Lyte, O Mannerström, musik W H Monk

Redigera
Share Dela