En första och en sista gång

Allt har en början och ett slut. Många gånger i livet gör man något för första eller sista gången. I påsk stod jag för första gången på ett par skidor som var gjorda för att ta mig nerför backarna i Sälen. Nu i efterhand inser jag att jag hade ungefär samma föreställning om skidåkning som jag hade om bilkörning innan jag satt bakom ratten för första gången.

Inför bilpremiären visste jag att det fanns en bromspedal, en gaspedal, en växelspak och hade väl någon gång hört talas om kopplingen. Min föreställning om hur man körde bil var att det bara handlade om att trycka ner kopplingen, starta bilen, släppa kopplingen och gasa iväg. Det är inte jättesvårt att räkna ut att de första rundorna på parkeringsplatsen mer var av whiplashkaraktär än något som kan liknas vid bilkörning.

Lite av denna hur-svårt-kan-det-egentligen-vara-mentalitet plockade jag fram lagom till skidpremiären. Efter tre dagars skidåkning har jag lärt mig följande:

  1. Snö är betydligt halare än det ser ut.
  2. Snö är definitivt inte så mjukt som man kan tro.
  3. När du tappar kontrollen och ser trädet närma sig med oroväckande fart finns bara en sak att göra; bromsa på alla sätt du kan komma på (att slänga sig ner på rumpan är också en bromsteknik).
  4. Underskatta inte barnbacken.
  5. Att åka ankarlift är absolut jobbigare än det ser ut, och att ha kramp i höger lårmuskel när man är halvvägs uppe är inget som rekommenderas.

Utöver detta kan jag nu svänga ganska bra åt vänster, men inte alls lika bra åt höger. Jag lär därför återvända till skidbacken när det uppfunnits cirkelbackar som bara kräver att man kan svänga åt vänster.

Att göra något för första gången brukar ge kickar och energi. När man däremot ska göra något för sista gången är det vanligare med lätt ångest och klump i magen. Därför sitter jag nu här med lätt ångest och en klump i magen. Hur avslutar man sin sista krönika? Det är nämligen det detta är. Från och med den 5 maj kommer jag att jobba som informatör på Karlskrona kommun och detta blir därför sista gången Intranytt har mig som redaktör.

Jag är inte så mycket för avsked. Jag säger hellre på återseende.

Dock vill jag ändå passa på att säga tack till alla jag på något vis samarbetat med under mina två år här på BTH. Ett extra tack med guldstjärna i kanten till alla som hjälpt till att göra Intranytt till det den är idag.

Kom ihåg:
Varje dag är ett äventyr!


Förresten, i väntan på att en ny webbredaktör rekryteras kan det komma att bli ett glapp i publiceringen av Intranytt. Eventuella frågor, tankar och idéer hänvisas till informationschef Lennarth Förberg.

 

Redigera
Share Dela