"Min mamma jobbar som telefonsvarare på BTH"

 

Bild på CeciliaSå svarar min sexåriga dotter när någon frågar var hennes mamma jobbbar. Och ja, det stämmer ju - jag jobbar ju faktiskt som telefonsvarare. Hon och alla som hon svarar förstår precis vad jag jobbar med. Men min dotter har dock missat att jag även jobbar som receptionist. Undrar vad hon skulle kalla det? Vägvisare?


"Välkommen till Blekinge Tekniska Högskola"
"I'll connect you"
"Det är upptaget kan ni dröja"

Är det tjatigt att jobba som växeltelefonist? Ja ibland. Tjatigt och tråkigt blir det när jag, om och om igen, måste säga; "Tyvärr blir det inget svar där just nu, och inga besked om när han/hon är tillbaka". Jag önskar att jag hade haft möjligheten att kunna ge den servicen till de som söker personal på BTH. Men det är ofta svårt eftersom det kräver att varje enskild person hänvisar eller vidarekopplar sin telefon.

Min man började nyligen ett nytt jobb på ett företag med stor växel. Gissa om jag gick igång på det. Jag läxade direkt upp honom om hur viktigt det är att hänvisa telefonen. Sedan oktober har han bara missat att hänvisa sin telefon en gång. I all fall vad jag märkt. Att kolla hur ens man sköter telefonen på jobbet är väl en arbetsskada antar jag. Är man gift med en telefonist kan man ju inte slarva med sådant.

Oftast har jag det roligt på mitt jobb. De flesta jag pratar med är trevliga, som till exempel studenten som ringer till skolans växel och frågar vad han ska göra med råttan som bor i hans sopskåp i studentlyan. Eller alla mammor som ringer och undrar om sonen får lunch i skolan? Finns det matsal? Han har inte svarat i sin telefon på hela dagen, var kan han vara? Dessa mammor har jag skrattat åt många gånger genom åren. Innan jag själv blev mamma. Nu skattar jag inte längre.

Nu vänder jag istället ut och in på mig själv för att hjälpa alla oroliga mammor.

Under årens lopp har jag har samlat på mig ett gäng onödiga siffror i mitt minne som till exempel anknytningsnummer och mobilnummer. Jobbar du på BTH och ringer till växeln externt vet jag till 90 procent vem du är genom att känna igen rösten eller mobilnumret.
Min kollega Jonas kan till och med en del hemnummer. Oviktigt vetande minst sagt.

Men de siffror jag bör ha koll på tappar jag bort mest hela tiden. Som till exempel när jag skulle skicka in ett grattis till " Dig ska vi fira" i BLT när sonen skulle fylla två år. Jag skrev i mejlet att han fyllde år den 13 maj. Vad fick jag det ifrån? Han fyller ju år den 11 maj! Jag blir så förbryllad av hur hjärnan funkar när den prioriterar så fel!

Jag behöver inte kunna alla nummer i huvudet. Här på BTH finns ett bra hänvisningssystem med allt vad jag behöver veta för att kunna svara och koppla i växeln. Men min sons födelsedag bör jag ju ha koll på, tycker jag nog.

Min arbetsdag börjar redan gå mot sitt slut, tack vare sommartiden 16.00.

Ska styra bilen mot Ronneby och dagis. Brukar passa på att tänka klart en tanke eller två i lugn och ro på vägen hem, eller prata i telefon. Ja tro det eller ej men jag älskar att sitta i telefon privat. Lite weird, jag vet.

Tack för ordet / Cecilia Svensson (sedan den 25/4-09), fd Kronholm

Bild: Ulrika Wilke

 

Redigera
Share Dela