Upplevelsen av ljud - ett komplext fenomen


Finns det en skillnad i hur seende och synskadade upplever ljud, och påverkar det i så fall hur de båda grupperna använder hörseln?


Många synskadade kan uppfatta och utnyttja information hos ljud på ett sätt som seende inte kan. Denna förmåga kan förmodligen tränas upp och användas av de synskadade direkt i deras vardag vilket är en utmaning för dem som utvecklar framtidens digitala spel. Det menar Bo Schenkman, universitetslektor vid Sektionen för management och docent i MDI (Människa-Dator Interaktion) och i psykologi, som studerar just detta fenomen i sin forskning.

 
Synskadade kan upptäcka föremål med hjälp av reflekterat ljud

Bo Schenkmans forskning handlar bland annat om hur synskadade personer använder sig av reflekterat ljud för att upptäcka föremål i omgivningen, så kallad ekolokalisering. Detta är dock bara en del av all akustisk information som den synskadade kan utnyttja.


Det finns olika beståndsdelar i ljuden vi hör. Fokus i Schenkmans tester ligger på att klargöra relationerna mellan hur människor uppfattar pitch, tonhöjd (den ton man hör hos ett visst ljud), och loudness, hörstyrka (styrkan på ljudet), två källor till information som synskadade kan använda sig av då de ska avgöra hur omgivningen ser ut. Schenkman vill även kunna formulera en modell, som beskriver dessa fenomen. Liknade modeller finns för olika fladdermusarter och för delfiner.


Hur går experimenten till?

Originalljuden har spelats in i verklig miljö, men genom ett konsthuvud, som har de akustiska egenskaper som en människa har. När man senare lyssnar på en sådan inspelning så låter det ofta mycket realistiskt. Vissa av dessa ljud har sedan spelats upp för försökspersoner, medan andra har manipulerats digitalt för att ge olika önskvärda egenskaper. Originalljuden har spelats in antingen med eller utan reflekterande föremål ifrån ljudkällan.


Vad resulterar försöken i och vad kan man använda kunskaperna till?

Resultaten i följdexperimentet styrkte tesen att synskadade kan utnyttja information i reflekterat ljud, som seende inte uppmärksammar. Alla deltagarna kunde avgöra vilket ljud som hade ett föremål i vägen då avståendet var en meter. På två meters avstånd fungerade ljud med tonhöjdsdelen bäst för de seende och på tre meters håll fungerade inget av ljuden tillfredställande. De synskadade kunde dock utnyttja både tonhöjd och hörstyrka på två meter. Detta visar att synskadade kan upptäcka och utnyttja information i det akustiska fältet, som seende inte upptäcker.


Av resultaten framgår alltså att det är fördelaktigt att träna synskadade personer på att använda denna förmåga, men att man då bör koncentrera sig på att lära sig identifiera tonhöjdsljud. Träningen går till så att man börjar träna i labbmiljö för att sedan gå ut i den verkliga miljön.


Bo Schenkman hoppas att resultaten ska kunna användas t.ill exempel vid planering av lämplig arkitektur för synskadade. Man hoppas även kunna utveckla ett träningsprogram som hjälper synskadade att lära sig använda sin förmåga på bästa sätt. Möjligen skulle man kunna utforma ett digitalt spel, där synskadade får lära sig att känna igen ljud som kan användas för ekolokalisering.

Projekt med stöd av Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap

Undersökningarna genomfördes inom ramarna för ett grundforskningsprojekt som bedrevs med stöd av FAS, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap. Ett första projekt pågick 2005-2008, och ett nytt projekt har godkänts för åren 2009-2011. I projektet kommer även Mats Nilsson från Stockholms Universitet och Nedelko Grbic från BTH att ingå. Detta projekt ska administreras av BTH.


Text: Bo Schenkman och Karin Svahnberg

Läs artikeln i sin helhet: http://uppdig.bth.se/ekolokalisering....html

Redigera
Share Dela