Infrastruktur för 3G-systemet som ett hållbarhetsproblem i planering och miljöprövning.

The MiSt Programme

I december 2000 fick fyra operatörer tillstånd för rikstäckande nät för det s.k. 3G-systemet, tredje generationens mobiltelefon eller med det mera tekniska namnet UMTS-systemet. Vid årsskiftet 2003/04 skulle fyra konkurrerande system varit i full drift i Sverige. Täckningsgraden ska vara hög, dvs. 99.98 % av den bofasta befolkningen ska enligt licensvillkoren ha full tillgång till fyra operatörers tjänsteutbud. Så var inte fallet. En av de operatörer som fick licens har dragit sig ur och de övriga har fortfarande en varierande men väsentligt lägre täckningsgrad än vad villkoren föreskriver. Framförallt är det i landets glesbefolkade delar som utbyggnaden kraftigt släpar efter.* Utbudet av tjänster är oklart liksom abonnenternas intresse för att byta från GSM-systemet. Tillståndsvillkoren omfattar täckning av landet, teknisk standard, vissa konkurrensfrågor mm. Licenserna tilldelades på bas av en ”skönhetstävling” där operatörerna tävlade om att överbjuda varandra i snabb utbyggnad till full täckning. Den höga täckningsgraden ingick som en förutsättning och konkurrensen utgjordes i grunden av utfästelser om hastigheten i utbyggnadstakten. När licenserna delats ut spekulerades i massmedia om ett mycket stort antal master som skulle behöva byggas, storleksordningen 50 000 master. Att hantera tiotusentals bygglov på mindre än tre år skulle lägga en stark press på kommunerna. Därtill kommer eventuell miljöprövning.

Utbyggnaden av 3G-systemets fysiska infrastruktur kan ses som ett spel med tre huvudaktörer: operatörerna, staten och kommunerna. Staten har delat ut licenser med mycket ambitiösa krav på täckning och utbyggnadstakt. Operatörerna, å sin sida, har ett intresse av den utbyggnad som ger bäst ekonomi och marknadsposition, vilket inte nödvändigtvis innebär att de har ett intresse av vare sig den hastighet eller täckningsgrad de själva drivit fram i skönhetstävlingen. Kommunerna ska slutligen handlägga ansökningarna om bygglov från operatörerna; kraven på utbyggnadshastighet är här ett uppenbart problem. Statens roll är emellertid inte entydig i detta spel. Bevarandeintressen, miljö- och strålskydd, flygsäkerhet, försvarets krav osv. representeras av ett antal centrala myndigheter och för beträffande bevarandeintressena också av länsstyrelserna. Staten ska också övervaka utbyggnaden och bygglovshanteringen, hantera överklaganden osv. Tillståndssystemet är dessutom inte entydigt eftersom två parallella men okoordinerade processer enligt respektive plan- och bygglagen (PBL) och miljöbalken (MB) är aktuella. Oavsett hur det är med det vetenskapliga underlaget för att hävda att systemet inte medför hälsorisker är oron för strålningen en högst reell faktor. Ingen av de två tillstånds- och prövningsprocesserna hanterar emellertid frågan om elektromagnetisk strålning från systemet. Kommunerna sitter också på flera stolar. De kan ha intresse av den service 3G-systemet ger företag och boende. Samtidigt är det på kommunerna som allmänhetens oro för strålning från systemet fokuseras. Spelet har således flera dimensioner och aktörerna kan i olika sammanhang gruppera sig i olika konstellationer, reglerna för spelet ändras eller uppfattas olika av olika aktörer och målet kan vara ett annat än det i villkoren uppgivna.

Redan på ett tidigt stadium började operatörerna framföra att kommunernas bygglovsprövning av de enskilda master, som utgör infrastrukturen för systemet, utgjorde hindret för att uppnå de ambitiöst satta målen i licensvillkoren. Påståendena om att byråkrati förhindrar utbyggnaden har återkommit men under slutet av 2003 och våren 2004 tonats ned. Operatörerna försöker få anstånd med utbyggnaden och argumentet om försening på grund av prövningssystemet har av olika skäl inte vunnit gehör hos Post- och telestyrelsen, PTS. Operatörerna har till slut samordnat sig i försöken att få anstånd och därvid gjort utfästelser om mera långtgående samordning av mastinfrastrukturen i landets glesbefolkade delar. Mot det som varit den dominerande bilden av byråkratisk försening har efterhand en annan uppfattning framförts av miljödebattörer: att 3G-systemet tvingas fram och att kommunerna på alltför dåliga grunder ger bygglov och att framförallt frågan om strålningens risker inte hanteras på ett försvarligt sätt.

I grunden är 3G-utbyggnaden en fråga om avvägning mellan två svårfångade faktorer. På den ena sidan föreställningar om ekonomisk tillväxt baserade mera på allmän teknologioptimism samt föreställningar om regional utvecklingseffekt av tillgång till avancerad teknologi. På den andra sidan relativt oklara miljöhänsyn och en oro för strålning som enligt experterna är obefogad. Utbyggnaden av mastinfrastrukturen illustrerar på ett kompakt och konkret sätt mötet i landskapet mellan teknik- och utvecklingsoptimism och planeringens försök att hantera både rationellt resursutnyttjande och miljöintresse.

I projektet studeras hur tillstånds och bygglovsprocesserna faktiskt går till. Avsikten med projektet är också att belysa hur ett bättre samspel mellan centralt beslutsfattande och strategisk miljöbedömning och de regionala och lokala beslutsprocesserna skulle kunna utformas.

En rapport från ett förprojekt finns publicerad: Spelet om 3G - en förstudie av mastfrågan

Projektledare: professor Lars Emmelin, BTH


*Operatörerna är fortfarande fyra eftersom Telia som inte fick någon licens samarbetar med Tele2. Beskrivningen gäller vid månadsskifter juni/juli 2004.

Redigera
Share Dela