Variation och format

Variation

En variation av läraktiviteter och varierade former av bedömning gagnar lärandet. Det är också nödvändigt för inkludering och rättvisa (Biggs & Tang, 2011; Elmgren & Henriksson, 2014; Marton & Booth (1997); Ramsden, 2003). Studenter lär sig på olika sätt. Medan några föredrar muntlig kommunikation, föredrar andra visuell kommunikation eller mer aktiva övningar eller praktiska moment. Variation ger fler studenter möjlighet till lärande. Det är viktigt att variera både läraktiviteter och bedömningsformer för att undvika att ge studenter med ett visst sorts lärande en fördel. Men variation är också viktigt för ett livslångt lärande. Det förbereder studenten för nya sätt att lära, för att tackla problem och för olika sätt att tillämpa kunskap (Elmgren & Henriksson, 2014). I ett formativt sammanhang skulle en kurs på 7,5 hp, till exempel, byggas upp på följande sätt:

Vecka 1: Skriftlig uppgift, individuella anteckningar

Vecka 2: Frågesport (Quiz)

Vecka 3: Skriftlig uppgift, uppsats

Vecka 4: Online-seminarium

Vecka 5: Hemtentamen (summativ)

Tentamensformat

De sätt på vilka olika frågor ställs och i vilket sammanhang detta sker avgör vilka kompetenser som krävs. Flervalsfrågor, som kan rättas automatiskt och som därför är tidsbesparande, har lett till ett ytligt lärande (Biggs & Tang, 2007; Elmgren & Henriksson, 2014). Till exempel, för att mäta en analysförmåga krävs en annan formulering av en fråga och eventuellt ett sammanhang av andra typer av frågor.

När det gäller online-utbildning är frågor som kräver diskussion och resonemang att föredra. Inte bara för att engagera studenterna i djuplärande men också för att göra fusk svårare. Då en snabb bedömnings/feedback-cykel leder till att online-utbildningen får progression och ökar studenternas motivation behöver situationen också vara hållbar för läraren/bedömaren.

Vidare läsning!

Biggs, J. B. (1995), Assumptions underlying new approaches to educational assessment. Curriculum Forum, 4(2), 1–22.

Elmgren, M., Henriksson, A.-S. (2014). Universitetspedagogik. Studentlitteratur.

Marton, F., Booth, S. (1997). Learning and Awareness. Erlbaum.

Ramsden, P. (2003). Learning to teach in higher education. 2 ed. Routledge.

Har du en fråga? Skriv den här, så återkommer vi så snart som möjligt!
×