Genusvetenskap och desinformation

Nyligen blev jag uppmärksammad på en ledare i Blekinge Läns Tidning (BLT), den 26 oktober, som argumenterar för att forskningen inom genusvetenskap bör läggas ned.

Ledaren föranleddes av ett e-post från 26 genusforskare till landets rektorer, däribland undertecknad, där forskarna uttrycker oro för ämnets framtid. Ledaren i BLT är ett av flera kritiska inlägg som har framförts i olika fora, och som tillsammans ger substans åt forskarnas oro. Tyvärr innehåller den också ett allvarligt faktafel som måste karaktäriseras som desinformation. Det är svårt att tro att detta är gjort medvetet, men visar att vi alla riskerar att medverka till att sprida falska fakta och understryker vikten att vi tar ansvar. Det handlar om påståendet att man i Norge har strypt allt statligt stöd till genusforskning. Det är lätt att via nätet övertyga sig om att Norge är väl så rikt på forskning i ämnet som vi är i Sverige, med ett flertal forskargrupper, centra, nätverk och en nationell forskarskola. Givetvis är allt detta beroende av statlig finansiering. Så vad ligger bakom påståendet? Jo, 2011 avslutades en speciell satsning på genusvetenskap av norska forskningsrådet. Satsningen hade då nått sitt syfte, dvs att bygga upp en stark forskning inom ämnet som kunde stå på egna ben och konkurrera med annan forskning om anslag från forskningsrådet. Alltså snarast motsatsen till vad som påstods redan i en ledare i Svenska Dagbladet 2011, dvs att alla medel från forskningsrådet till genusvetenskap nu hade stoppats och att ämnet var nedlagt.

I forskningsrådets öppna projektdatabas går det idag att hitta flera beviljade projekt med genus-inriktning. På sju år har alltså desinformationen accelererats till påståendet att allt statligt stöd till ämnet är indraget. Det är som bekant inte ovanligt att fakta förvrängs och används i egna politiska syften. Genom den potentiellt virala spridning en sådan ”nyhet” kan få är det i förlängningen ett hot mot demokratin.

Så är då all forskning i genusvetenskap seriös och av hög kvalitet? Säkert inte, och detsamma kan antas om andra forskningsområden, speciellt unga sådana. Sålunda publicerades en fejkartikel i tidskriften Cogent Social Sciences 2017. Metros viralgranskare ger en balanserad bild av läget.

Seriösa forskare i genusvetenskap kan knappast hållas till svars för denna blunder. I själva verket finns det en lång ”tradition” med fejkade artiklar inom flera forskningsområden. Ett berömt exempel är tre studenter från toppuniversitet Massachusetts Institute of Technology (MIT), som 2005 konstruerade ett datorprogram som genererade slumpmässiga artiklar i datavetenskap.

Ingen skulle ens tänka tanken att datavetenskap inte är ett relevant forskningsämne på grund av att sådana fejkade artiklar lyckades leta sig in även i seriösa publikationer. Det finns kanske inte samma politiska sprängkraft?

Det är min bestämda uppfattning att god forskning inom genusvetenskap behövs för att vi ska öka förståelsen för dolda maktstrukturer i samhället och, inte minst, inom akademin. Ökad jämställdhet är en demokratifråga, och om den uteblir så kan det bromsa upp eller snedvrida utvecklingen inom viktiga områden såsom hållbar digitalisering av industri och samhälle. Självklart måste forskningen utsättas för samma kollegiala kvalitetsgranskning som sker i alla ämnen.

1 november 2018