Styr- och resursutredningen (STRUT)

Sedan april 2017 har Pam Fredman, fd rektor vid Göteborgs universitet, lett utredningen ”Styrning för starka och ansvarsfulla lärosäten”, populärt benämnd Struten. Nyligen förlängdes uppdraget så att slutdatum nu är 1 februari 2019. Utredningen kan följas på SOU:s hemsida.

Syftet med utredningen är att göra en samlad översyn av lärosätenas styrning, inklusive resurstilldelning. Styrningen ska bland annat stödja målet att Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer och en ledande kunskapsnation. Nedan försöker jag mig på en kort sammanfattning av vad utredaren kommit fram till hittills. Jag ger också några tankar från ett förslag till samlad respons från SUHF, vilken leds av Lars Niklasson, rektor vid Högskolan i Skövde.

I detta sammanhang vill jag passa på att göra reklam för en intressant utredning om forskningskvalitet från Stephen Hwang, rektor vid Högskolan i Halmstad (det finns för övrigt flera intressanta inspel under fliken ”Dokument” på Strutens hemsida).

Modellen

Den föreslagna modellen för styrning och resurstilldelning kan sammanfattas i följande tre komponenter:

Den första delen är en samlad proposition för högre utbildning och forskning (samt innovation). Den genomförs vart fjärde år och ger därmed en viss långsiktighet. Propositionen föregås av en process där olika intressenter kan lämna inspel och där en särskild analysfunktion bidrar med underlag i form av analys och utvärderingar. Syftet med analysfunktionen är att ge förutsättningar för en mer kunskapsbaserad styrning av högskolesektorn.

Den sammanhållna propositionen ska sedan landa i överenskommelser mellan regering och lärosäten. Dessa skapar ramar för vår verksamhet och sätter fokus på prioriterade mål. Utredningen betonar behovet av dialog mellan regering och lärosäten, och att vi själva får ett större ansvar i utformningen av våra egna mål. Förutom den ”vanliga” verksamheten kan målen innefatta jämställdhet, breddad rekrytering, livslångt lärande och samverkan.

Tredje och sista steget i STRUT-processen är en halvtidsdialog som utgör en avstämning av överenskommelserna och lärosätenas måluppföljning. Tillsammans med en slutlig uppföljning inför nästa proposition utgör denna dialog ett underlag för kommande överenskommelse.

Den föreslagna processen är logisk och huvudsyftena med överenskommelserna är tilltalande: att uppmuntra profilering, förbättra strategisk dialog, öka kvalitet och effektivitet samt öka transparens. Likväl ser jag just dessa överenskommelser som det mest osäkra kortet i modellen. Tidigare erfarenhet av dialoger med departementet är att de brukar vara ganska enkelriktade. Här ska man utgå från data och analys, såväl som våra egna tankar om framtida utveckling, och komma fram till ett dialogprotokoll som ligger till grund för formellt beslut i kommande regleringsbrev.

En annan intressant komponent i STRUT-utredningen är att man föreslår ett samlat anslag för forskning och utbildning, vilket givetvis är normalfallet i andra länder. Det är lätt att argumentera för ett sådant synsätt, då dagens system knappast kan sägas främja kopplingen mellan forskning och utbildning, samt att vi ibland måste dela upp intäkter och kostnader på ett konstlat sätt. Förslaget är ändå att intäkterna baseras på de två verksamhetsgrenarna forskning och utbildning, men att lärosätena kan använda dessa på ett flexibelt sätt. Detta är en förändring som SUHF välkomnar, även om den kanske inte ger någon stor konkret effekt i sig.

När det gäller fördelning av grundutbildningsmedel föreslås ingen större skillnad mot dagens modell, med undantag av en ökad andel baserad på antal studerande till förmån för deras prestationer. Basanslaget till forskning föreslås generellt öka, rimligtvis då till förmån för tillgången på statliga medel som söks i konkurrens. Utredningen är generellt emot kvalitetsbaserade basresurser, men föreslår en koppling av forskningsresurser till grundutbildningsvolym, minst 12 000 kr per helårsstudent.

I min (alltför) korta sammanfattning vill jag också påpeka att STRUT-utredningen inte förespråkar några stora omfördelningar av anslagen till de olika lärosätena. Utgångspunkten ska vara dagens situation, och den nya modellen införs successivt i samband med att nya resurser tillförs. Det låter inte helt uppenbart hur det ska gå ihop sig.

Utkast till inspel från SUHF

Utkastet till svar, författat av Lars Niklasson från HiS är till stora delar positivt, framförallt vad gäller utredningens problembeskrivning. I utkastet lyfts dock ett antal frågor och farhågor, varav några listas nedan:

  • Hur påverkas lärosätenas autonomi av modellen? Finns det en risk för ökad detaljstyrning?
  • Det finns en risk att lärosätena utvecklas mot att ta olika roller i högskolelandskapet (regionala eller internationella, grundutbildande eller utbildning på avancerad och forskarnivå) snarare än en ämnesmässig profilering.
  • Niklasson är emot att omfördelningen av forskningsmedel från forskningsråden baseras på hur mycket respektive lärosäte får idag. Istället menar han att det enbart borde fördelas på utbildningsvolym. Jag har svårt att stödja det resonemanget då det skulle leda till drastiska omfördelningar av medel och potentiellt också till en försämring av forskningskvalitet (dock inte självklart med tanke på Stephen Wangs rapport).
  • Utredningen betonar vikten av samverkan med det omgivande samhället, men den föreslagna modellen ger inget incitament eller förslag till utveckling av detta. Detsamma gäller det livslånga lärandet.

Jag delar Niklassons farhåga att högskolorna riskerar att styras mot att ta rollen som regional kompetensförsörjare på grund och (möjligen) avancerad nivå endast. Han skriver klokt: ”Systemet bör istället bidra till att alla lärosätena utvecklar olika ämnesmässiga profiler inom vilka man uppmuntras att bygga kompletta och nationellt och internationellt konkurrenskraftiga miljöer med utbildning på alla nivåer, och därtill kopplad forskning, av hög kvalitet.”

Fortsättning lär följa på denna utveckling. Oavsett vilket så återstår frågan hur Struten ska kunna överleva en ny regeringsbildning. Det har inte någon av föregångarna gjort, och utan en bred förankring i SUHF lär chansen inte vara god. Jag tar gärna emot frågor och synpunkter i ämnet från den som är extra intresserad. För er andra hoppas jag att jag åtminstone har gett någon inblick i högskolepolitik på nationell nivå.

20 november 2018