EngCap

EngCap tar sin utgångspunkt i en grundläggande distinktion som ofta förbises i forskning om aktivt åldrande:
skillnaden mellan att faktiskt delta och att ha förutsättningarna att kunna delta.

Projektet introducerar och operationaliserar begreppet engagemangskapacitet – definierat som äldre personers latenta handlingsförmåga att engagera sig i hälsofrämjande, sociala och digitala sammanhang. Två äldre med identiska aktivitetsnivåer kan ha fundamentalt olika handlingsutrymme, en ojämlikhet som varken registreras i aktivitetsstatistik eller fångas av traditionella deltagandemått. EngCap syftar till att göra denna dolda dimension mätbar och policyrelevant. Joakim är huvudsökande i en ansökan till Forte Etableringsbidrag 2026, och ÅSKA-data utgör den primära empiriska basen.

Syfte

Att utveckla och validera ett mätinstrument för engagemangskapacitet hos äldre, kartlägga dess fördelning i en nationell population och identifiera de strukturella faktorer – resurser, konverteringsfaktorer och institutionella förutsättningar – som möjliggör respektive begränsar kapacitet för engagemang. På sikt ska projektet ge underlag för riktade insatser som når äldre med låg kapacitet, inte bara de som redan är aktiva.

Metod/Genomförande

Projektet bygger på en multi-teoretisk syntes av Capability approach (Sen/Nussbaum), Self-determination theory och Socialt kapital. Mätmodellen konstrueras som ett latent konstrukt med indikatorer för autonom motivation, upplevd förmåga, upplevd meningsfullhet och vilja att engagera sig. Instrumentet prövas och valideras via explorativ och konfirmatorisk faktoranalys (EFA/CFA), diskriminant validitet mot realiserat engagemang, och strukturell ekvationsmodellering (SEM) för relationen resurser – konverteringsfaktorer –
engagemangskapacitet – utfall. Latent klassanalys (LCA) används för att identifiera distinkta kapacitetsprofiler i populationen. Digitalisering och AI behandlas som meta-kontext som förändrar hur digitala resurser omvandlas till reella möjligheter.